Jag har länge försökt få till en resa till München då det var över två år sen jag sist var där och äntligen kom möjligheten. Ser man på den nyligen publicerade filmen/VLOGen kan det se ut som om detta var en ren nöjestripp med enbart ölrelaterade händelser men så var det såklart inte utan vi jobbade ganska intensivt under dagarna för att utforska stan några timmar på kvällarna. Detta är också anledningen till att bryggeribesöken blev vid fel tidpunkter då det antingen var stängt eller i allafall inte var någon bryggerivisning. De stora bryggeriernas rundvandringar är för det mesta tyvärr ganska snarlika och inriktade till den breda massan med ”öl görs av malt, humle jäst och vatten. Vi använder bara de finaste råvarorna”-snacket. Att ställa någon tekniskt komplicerad fråga till en guide med mikrofon runt nacken och en liten vimpel i handen brukar vara rätt lönlöst även om jag faktiskt tycker de flesta rundvandringar ändå är väldigt trevliga.
München med omnejd har många väldigt stora bryggerier. Tillräckligt många för att inte ens hinna besöka allas centrala bryggpubar eller biergartens på tre kortare kvällar. Franziskaner, Spaten, Schneider & Son, Erdinger, Löwenbräu, HofBräuhaus, Weihenstephaner, Hacker & Pschorr, Augustiner, Ayinger och säkert några fler drakar jag glömt. Dessutom finns det hundratals mindre bryggerier inom kort avstånd men de är mer eller mindre helt utkonkurrerade av giganterna, åtminstone i city. Alla de stora bryggerierna har en representant i Münchens gamla kärna Altstadt och de ligger bokstavligen vägg i vägg ibland. Flera har en trevlig biergarten i anslutning till restaurangen utöver detta. Fokus hos alla dessa är primärt Weißbier och Helles som vi hembryggare ibland kallar för Münchner Helles eller Bavarian Helles. Det finns en del pils/pilsener från bryggerierna men de märks knappt i mängden och är betydligt mer mainstream än de nord/nordvästtyska varianterna. Även de mörkare ölstilarna märks allt mindre och de starka och mörka bockarna, de ljusa maj-bockarna och oktoberfestölen finns mestadels under just den specifika säsongen. Någon klassisk Märzen hittade jag överhuvudtaget inte på de ställen jag besökte men vad gör det så jag inte är så förtjust i stilen? Jo lite tråkigt är det att gamla ölsorter dör ut eller trängs undan på kort tid.
München brukar ligga minst en månad bättre till än Sverige vädermässigt dvs det går att sitta ute på kvällarna redan i mars men inte i år. Tyskland liksom Sverige har haft en väldigt sen vår och även om vi hade fint och varmt väder vid besöket med 20-23c och sol så var det svalt för årstiden. ”Ni tog med er det sköna vädret” fick vi dessutom höra då det varit 10c och regn veckorna innan. Sparrissäsongen var ändå i full gång och vi fick oss lite härlig Spargelzeit på kvällskvisten. Vi missade vårfesten Frühlingsfest med en dryg vecka tyvärr, det sägs vara en mycket trevlig tillställning.
Förutom att besöka pubar hann vi svänga förbi en större mataffär så en del proviant i form av öl togs hem i väskan. Om ni inte märkt det innan är jag verkligen förtjust i München och flyttlasset hade kunnat gå när som helst om förutsättningar hade funnits. Rent ölmässigt är det väldigt likriktat och är man sugen på välhumlad ale får man leta men öl överlag är så integrerat i kulturen att det finns precis överallt.
De trevligaste besöken denna resa blev Augustiner Bräu Bierhalle, Nurnberger Bratwurst Glöckl am Dom, Weihenstephaners Biergarten och Andechser am Dom. Riktiga guldställen man inte får missa. Rent ölmässigt överraskade Augustiner med att ha riktigt, riktigt högklassig öl oavsett vad vi provade. Endast deras dunkel var ett snäpp tråkigare än de ljusa. Haxen var verkligen spitzenklasse och som vanligt i Tyskland går det knappast klaga på priserna. Med låga priser och stort ölintresse beställde vi in tre öl till två personer på Augustiner och servitrisen tittade på oss som om vi vore tokiga och frågade en extra gång om vi verkligen ville ha TRE öl. Jo, jag vill gärna jämföra de samtidigt. De skrattades säkerligen lite bakom bardisken über die dumme Schwede…
En kvällspromenad senare kunde vi spana in Spatens bryggeri som ligger mitt i stadskärnan. Det är svårt att förstå skalan på bryggeriet i mina bilder nedan men det är ett helt kvarter i city så man förstår att produktionsvolymen är gigantisk för att kunna motivera den hyran. Har man uppfunnit en ölstil så har man… Klockan var sent på kvällen så mer än några bilder på en fasad blev det inte där tyvärr.
Resans stora ölbesvikelse blev Franziskaners Kellerbier med deras riktigt vackra långsmala ölkrus/biersteins. Massvis med gröna äpplen och päron i både smak och doft. Detta kompletterades med trista maltsmaker och en unkenhet åt diskvattenshållet. 2 av 5 men kruset får en solklar femma. Det vanliga halvlitersvarianterna är alldeles för otympliga och tjocka men 0,3:an är elegant och trevlig att dricka ur. På grund av besvikelsen över ölet frågade jag aldrig om det gick att köpa något krus tyvärr, det ångrar jag nu efteråt.
En annan mindre trevlig episod var på Zum Franziskaner Fuchsenstuben som bjöd på upplevelsen att mer eller mindre bli utskälld för att vi bara ville dricka en öl och inte äta. Stället kändes mer som en ölhall med bås än en restaurang och klockan var inte middagstid ännu men tanten blev riktigt sur och gav mig onda ögat ihop med en rejäl suck innan hon rulltade iväg mot baren. Servicen och bemötandet lirade ungefär lika bra som deras blekgröna humlegrensdekorationer i plast. Ölet var gott men upplevelsen i övrigt fick en rejäl tumme ner. Bretzeln var gammal och knastertorr och dessutom var det ett ganska dyrt ställe.
Resan som stort var oerhört lyckad med öl i världsklass och en lyckad fotografering jobbmässigt. Nästa gång jag åker dit ska jag försöka utforska de mindre bryggerierna på landsbyggden, de stora biergartens som Hirschgarten och Chinesischer turm eller kanske besöka Oktoberfest även om jag säkerligen skulle uppskata Frühlingsfest mer.
Augustiner Bräustuben. Ett måste för att få lite genuin Bayersk ölkultur. Inga turister syntes till och stället var proppfullt. Ligger en bits promenad från Hauptbahnhof så inte inne i Altstadt.
Augustiner Edelstoff – väldigt fyllig stor kropp 5.
Augustiner Helles – lätt maltig doft, tunnare kropp än edelstoff, fin nobel beska, gräddig, lätt alkohol, lite beskare 4+, kanske 5?.
Augustiner Hefe – enorm banan i doft, galet hög kryddig kryddnejlika i smak, kletig munkänsla, ganska besk, 5.
Augustiner Pils – extrem örtighet och blommighet, lite blod och järn i doften, snudd på tvål. Oväntat god. Hög beska ca 50-60 ibu, sträv avslutning. Färsk som tusan. 4+.
Dunkel – lite bränd smak, lättdrucken, brända tone, kaffe choklad karamell. Lätt kropp. 3.
Spatens huvudkontor och bryggeri. Vörtdoften låg som en dimma över hela området och även om det kändes industri och fabrik var det ändå ganska mäktigt.
Löwenbräu Bräu Keller, Bräustüberl och Biergarten. Tyvärr för sent för att sitta ut men de blommande kastenjeträden var magiska.
Franziskaner – bra banan bra nejlika bra karamell världsklass underbar 5
Löwenbräu helles välbalanserad med gräddighet och lätt humle. Något intetsägande. Lättdrucken. 4+
Löwenbräu pils – lite svavel och dms i doft, tvål, 3
Kellerbier – äpplen och päron i smak o doft, trist smak, 2
I den lilla staden Aying en knapp timme söder om München huserar bryggeriet Ayinger som ligger idylliskt med alperna i nära fjärran. Tyvärr blev det bara ett besök i giftshoppen då vi bara hade vägarna förbi men de har en rundvandring som sägs vara bra men den går bara några få gånger i veckan så se till att boka i förväg.
Tegernsee med dess magiska utsikter får man inte missa och de har ett bryggeri vid vattenbrynet som vi endast passerade lite hastigt. Jag fick med mig en öl hem dock så den ska provsmakas.
Sylvensteinsee, en magisk plats där floden Isar möter alperna i en vacker damm.
Posar med en alkoholfri veteöl från Schneider som smakade ganska illa.
Ayinger hefeweizen. Något kallt serverad. Medel banan som är mer åt mosade bananhållet, kryddig, välbalanserad, stor munkänsla, lätt karamellig, 4.
Zum Franziskaner med dess sura servitristant.
Något för kall men ändå en 5a. Alltid en femma…
Hofbräuhaus, en riktig institution som man inte får missa men heller inte lägga mer än en kvart-halvtimme på. Smockat med turister och stökig stämning men man kan känna historiens vingslag i väggarna. Avståndet till andra ställen att återhämta sig på är ca 20 meter, dvs tvärs över gatan.
En skön stammis som verkligen levde upp när bandet drog igång sin Schuhplattler.
Bommade att skriva något om denna då besöket i övrigt var ganska omtumlande med alla turister, musiken och en doft i foajén som påminde om bakgården på ett diskotek runt 03.00… Man måste besöka HB när man åker till München och även om ölet är gott så är det mest för upplevelsen man åker dit. Jag ger HBn en 3,5:a ur minnet men har en flaska med mig hem att provsmaka under mer kontrollerade former.
Stammisarna på HB kan låsa in sina krus/biersteins i ett ”valv” där man även kan diska av de efteråt.
Weißes Bräuhaus som är Schneider & Sons restaurang och pub i Altstadt. Överraskade med ett tjugotal olika öl där de flesta andra har 1-4 som mest. Maten var helt okej och stället också. Inget som överraskade men inget negativt så helt okej blir det samlade intrycket och betyget.
Schneider weiße Nelson Sauvin Tap X – gott med välhumlad veteöl, lite väl alloholstark, tappade snabbt aromen men första sipparna var bra. 3,5
Vanliga ljusa veteölen var god men inte magisk. Lite för lite banan och lite allmänt trött. 3.
Nürnberger Bratwurst Glöckl am Dom är det sjukaste namnet på en pub jag hört men stället är helt magiskt. Det ligger på baksidan av domkyrkan i en liten gränd men både inomhus och utomhus är det riktigt glockenspiel! Serverar Augustiners öl så namnet är inte direkt kopplat till ett bryggeri. Rekommenderas starkt men kom tidigt om ni ska sitta inne, det är ganska lite sittplatser.
En timme öster om city ligger Freising som är en avlång stad (eller kommun?) som smeker längs autobahn vid BMW-fabriken ungefär. Här har det bryggts öl sedan 1040 i samma regi, vi snackar mitten medeltiden här! Weihenstephan som knappast behöver längre introduktion har sitt bryggeri i anslutning till universitetet där en av världen bästa bryggmästarutbildningar finns. De har även en Bräu-Stüberl med tillhörande Biergarten som ligger magiskt på en kulle med utsikt över dalen och med lindträden som vajar ovanför huvudet.
Stor banan, lite kall, lätt karamell. Riktigt god och frisk. 4.
Weihenstephaner Pils – örtig och vörtig, lätt cederträ, balanserad beska ca 35 ibu, 4.
Klosterbryggeriet Andechs liger ca 2 timmar bilkörning väster om München och var utanför min möjlighet att besöka men deras restaurang i Altstadt fick sig ett besök. Ligger också vid domkyrkan och här ska man nog också boka bord i förväg om man ska äta. Och det ska man! Oerhört bra öl och mat, en riktig fullträff!
Andechs Wezien, medel banan, väldigt gräddig, mycket karamell, fin munkänsla, hög knejlika, bra temp, extrem kolsyra, välbalanserad, lätt träig humle. 5
Andechs Helles, fyllig kropp, lätt örtig doft. 4
Dunkelvetenölen glömde jag anteckna om men den fick en 3a. Saknade fräschör.
Der Pschorr är en av Hacker & Pschorrs restauranger/ölhallar i Altstadt. De har en annan mitt emot HB också. Stort ställe med högt i tak där deras helles serveras ur träfat, umgespundet! Lite ocharmigt ställe men med högklassig öl.
O’ zapft is!
HAcker & Pschorrs Edel Hell umgespundet, väldigt fin gräddighet, bra balanserad beska, lång eftersmak, hög örtighet för stilen, medel till stor kropp, 4
Hacker & Pschorr Hefeweizen; väldigt kryddig med låg banan, något unken. 3
Annons:
Gillar du Lindh Craft Beer? Vill du hjälpa till att hålla site:en vid liv och se fler inlägg?
Då kan du skicka en donation via Swish på Swishnummer 0700 827038.
Pengarna går oavkortat till brygg- och bloggrelaterade utgifter och inget bidrag är för stort eller för litet. Tack!
Så har det hänt igen. Det var länge sen sist men nu har det alltså hänt; Det har sinat i alla faten! Jag har några flaskor suröl och några köpeöl från Bayernresan men min kegerator ekar tomt. För att råda bot på problemet blev det naturligt att brygga en storbatch med veteöl. Min senaste lager står fortfarande på jäsning i min stora 60l-jäshink så jag hade inget annat val än att inviga min 95l jästank som tyvärr är för stor för min jäskyl. Med 17c i bryggeriet för tillfället så lämpar det sig bra för en veteöl som utvecklar mycket värme av sig själv.
Vatten redo för inmäskning.
Krossstationen har fått två fula träbitar och lite metallband för att stötta borren. Fult men praktiskt.
Metallbandet som håller borren någorlunda på plats.
Krossningen för dagen.
Inmäskad och klar. Maxat minst sagt!
Lakvatten på värmning i min Patinskastrull och Kjell&Co induktionsplatta.
Efter mäskningen är avklarad är vi nära övermäsk, eller överkok utan kok, eller vad ska man kalla det?
Lyft till första steget med hjälp av Biltema-taljan.
Sedan lyft till ovanför Braumeistern för att kunna maxa lakningen.
Skummet från hotbreak.
Väldigt lite humle denna bryggning.
Diskning av filterdiskarna är det jag tycker sämst om på hela bryggdagen. Det är sååå tråkigt och besvärligt. Alla tips mottages tacksamt!
På väg mot komposten!
Rejäl slurry för att jäsa snudd på 70 liter!
Vackra humleoljor vid kylning.
Tappning och syresättning i 30-litershink före flytt till jästank. 
Kraftig skumkrona i min 95l-tank. Ballongvispen är verkligen grym för syresättning.
Hydrometern används ibland för OG men mest för FG numera…
Vörtprovet i ett shotglas för referns.
Beersmiths tolkning.
OG i min 
Jag flaskar inte så ofta tyvärr och anledningen är en kombination av tidsbrist och lathet. Men jag tycker det är väldigt trevligt med flaskor, speciellt när man ska ge bort öl. Ger man bort fler än en flaska blir det ofta en tråkig påse att räcka över eller plocka ut ur. Tur då att det finns en elegant lösning som heter 
Platt paket.
Fälls upp med ett lätt ryck.
Som jag skrivit tidigare så har 
Det vita snöre ska bort. Men jag har slutat fippla upp skiten med mina klumpiga fingrar så nu klipper jag bort trådarna nära påsen och öppnar istället. Maltpåsen alltså. Går även bra på grillkolpåsen om man inte vill slita upp den istället.
Skedus erectus är det latinska namnet på en rejäl maltdos vid inmäskningen.
Lakvattenvärmning på g.
En gammal slurry till vänster och en nygjord 
Regningt som sagt. Det finns ju något väldigt mysigt och speciellt med sommarregn när det inte blir för mycket, för ofta eller för kallt.
Lyft till lakning.
Efter en mindre olycka för ett år sedan satte jag buntband runt kroken på taljan. Hängslen och svångrem så att säga.
Jag försöker att underlätta bryggningen så mycket som möjligt. Att kunna ta en sak från dess ”disk och torkplats”, använda och diska den för att sedan hänga tillbaka den underlättar bryggdagen en hel del när det blir många verktyg och prylar. Som ni ser har jag köpt IKEA-gallret äntligen. Varför det tagit ett år kan jag inte svara på för jag har varit i helvetet många gånger, ja IKEA alltså.
Gallret går säkert bra att använda helt allena men det passar även utmärkt ihop med stödpinnen till Braumeister 50l. Se nästa bild för ”perfect match”.
13A passar i 10A-hålen för porslinssäkringar. Ta det försiktigt bara!
Äntligen börjar det bli lite ordning i andra delen av bryggeriet, eller garaget som min fru väljer att kalla det. Jag har kört iväg vinterns lass till returpunkten så jag kan börja få lite ordning igen. Det där med golvbrunn i bryggeriet är ju ganska smutt…
Ordnung! Jag har köpt en gammal hederlig Dymo. Inget digitalt skräp som printar ut lappar utan en så där med snurra och varierande bokstavsavstånd. 
Allt ska märkas upp nu.
Kylning
Samling av varmvatten.
Motsatt sida av ”våtsidan” där blöta diskbänken och bryggverket står är mitt barbord där jag bygger prylar eller har datorn när jag brygger.
Vörtprovet som referens i ett shotglas. 
Diskat och klart sånär som på förkultursflaskorna som får stå några timmar med 
Att flaska är inte världens roligaste uppgift och när man väl gått över till fat känns det som en dröm som går i uppfyllelse. Men faten är ganska klumpiga att ta med sig, även 9-litersfaten och till vissa tillställningar är flaskor för små och håller kylan dåligt. Där kommer growlern in som räddaren i nöden. Growlers är ganska vanliga i USA där man kan gå till sin stampub och köpa med sig två liter favoritbärs hem men tyvärr får vi inte göra det i Sverige.
Giesinger weißbier – Kolafärgat, dåligt skum, unken smak, klen kolsyra, 2
Neumarkter Lammsbräu – Urstoff Würziges helles
Ayinger lager hell – gyllengul med väldigt dålig skumkrona. lätt humlig doft inleder men en fin maltighet avlöser. Mild doft. Trevlig maltsötma i smaken, åt det gräddiga hållet på medel nivå
Ayinger bairisch pils
Ayinger jahrhundert
Ayinger bräuweisse – Gyllene med högt skum. Vacker stor banan och medel kryddnejlika, grädde. Mosad banan i massor i smaken. Markerad beska för stilen. Riktigt välbalanserad och extremt god veteöl. Världsklass, 5
Ayinger hell – Guldfärgad. Bra beska, frisk. Goda maltsmaker. Fin elegant humlesmak örtig. Lätt sötma när den är kall men smått besvärande när glaset värms. Stor kropp och lätt syrlig avslutning. 4
Augustiner edelstoff – Gyllengul med lågt skum. Gräddig doft, elegant och vacker. Lätt örtighet. Fyllig smak med stor kropp för stilen. Lätt beska. Viss alkoholton. Stor eftersmak med lite riv. 4,5
Reutberger klosterbiere export hell – God lite träig beska. Något enklare maltbas. 3,5
Kapuziner weißbier – Perfekt urwezenfärg men lite lågt skum. Grädde banan gräddkola lätt kryddnejlika i doft. Lite väl stort yeastbite i början. Bryggd av Kulmbacher. 4 (snudd på 4.5) men kunde haft lite mer banan. Riktigt bra!
Maxlrainer zwickl max – kraftigt disig, färsköl med muggiga smaker. Låg humle, lätt syrlig, frisk kolsyra och avslutning med päron i doft i kombination med ljus malt. 3
Klosterseer Hell – öl från Tegernsee-området; Klosterseer vom Wild Bräu Grafing. Grundades 1616. Lätt disig. Lite trötta smaker åt det oxiderade hållet men en god gräddighet kommer fram vid lite varmare dryck. 2.5
Jever – bra trych i beskan men ändå i balans. Smakar som alltid toppklass. Lite onyanserad maltsmak men denna dricker man mest för humlens skull. 4.5
Schneider weisse Mein original – Grumlig brun öl, mörkt kolafärgad. Högt stabilt skum. Ännu mörkare brun när jästen åker i. Tydlig banan i doft. Lätt syrlig kryddnejlika i doft. Lätta inslag av bränd malt.
Brauhaus tegernsee spezial – kryddig doft, stor frisk maltighet med lätt kropp, medel beska, något kladdig eftersmak, lätt söt eftersmak, lätt gräddig. Smaskig. 4
Meckatzer hell – Halmgul med fluffigt skum. Lite äppelmos i doften. Lätt syrlighet. Lätt och frisk smak. Låg maltighet. Lätt adstringent eftersmak. Låg beska. Lätt oxiderad.
Hb helles vollbier. Charaktervolles Münchner helles. Gyllene med bra skumstabilitet. Träig humle med medel örtighet ihop med trevliga maltdofter. Smaken är gräddig och välbalanserad med medel beska. Mycket lättdrucken och god. 4
Att rengöring är A och O inom bryggning håller troligtvis alla med om och för att göra tråkiga jobb lite roligare tycker jag alltid det hjälper med bra utrustning. En bra motorsåg som får det att känns som att såga i smör gör trädfällningen betydligt roligare än att handjaga med något eldrivet och ovässat åbäke där kedjan hoppar hela tiden. Diskborste som diskborste tycker ni säkert men det finns lite andra modeller och utseenden än ”den vanliga köksborsten” (eller toaborste som en del kör med) som kan underlätta rengörningen av svåråtkomliga ställen. Danska företaget 
Den smala och breda diskborsten känns helt okej i greppet även om min gamla hederliga 
Handskrapan har jag inte haft så stor nytta av i varken bryggkärl eller jästankar än så länge även om jag tänker mig att kreusenkanter är lätta att få bort med denna skrapa som har tre olika kanter att jobba med. Däremot har jag gjort rent diskbänken och kört ner vatten till avloppet med, något som underlättar rengöring av diskbänken rejält. Nu häller jag på rengöringsmedel och vatten, skrubbar runt och sedan föser ner vattnet i diskhon, mycket praktiskt. Jag ska testa skrapan på fastbrända humleränder och jästavlagringar nästa gång behov uppstår. Däremot tror jag inte jäshinkar av plast skulle uppskatta en skrapning då det är främst till rostfritt denna bör användas.
Skrapan har både raka och rundade hörn för olika ändamål.
Hygienskrapan med långa skaftet är perfekt om man har en golvbrunn i bryggeriet att kunna fösa vatten ner i. Jag har tyvärr en del ojämnheter i golvet och min golvfärg klarar inte så tuffa tag men i framtiden hoppas jag få tid och ork att lägga epoxigolv och då är tanken att en bryggning avslutas med att golvet spolas och ”rakas” av. Den här skrapan är mer lättarbetad än en gummilistskrapa men ska man bara köra något varv i månaden duger säkerligen den enklare varianten bra. För mikrobryggerier och uppåt tror jag detta kommer bli en storsäljare dock. Ledningen nertill är lagom styv för att kunna köra med lite hårdare tag.
Dubbla gummilister som dessutom går att ta loss för lite extra rengöring. 
Med det korta handtaget som jag har till rörborsten skulle jag även kunna ha skrapan till diskbänken, skaften är nämligen utbytbara sinsemellan så om man vill kan man skrapa golvet knästående om man känner för det, bara en tanke…
Bra, rejält och stort grepp även om man har lite större händer. Det jag saknar är teleskopskaft men man kan ju inte få allt. Istället väger kombinationen inte så mycket om man åker på att städa mycket.
Som ni ser skulle jag behöva spackla golvet eller fylla i på något sätt för att få det riktigt hygieniskt och lättstädat…
Det har varit lite tyst och lugnt på bloggen en tid och det beror delvis på jobb och semesterrenovering men kanske främst för att jag håller på att skriva en bok om hembryggning som kommer ges ut hos bokförlaget Semic som ingår i Bonniersfären! Jag har skrivit i över ett år på boken och nu är det inte så långt kvar. Mer info om boken kommer inom en inte allt för avlägsen framtid.
Eftersom jag skippade RO-vatten (vi har dessutom bevattningsförbud i min kommun) så blev vattnet enligt följande:
Kalkylatorn tycker att mitt magnesium är för lågt men det tillkommer magnesium naturligt från malten så jag har slutat tillsätta det. Annars hade jag kunnat ta en del magnesiumsulfat istället för kalciumsulfaten.
Mäskningen
Jag värmde upp 70 liter i Braumeistern för att sedan plocka bort ca 15l för att malten ska få plats. Sen återförde jag det vattnet enligt bilden ovan vilket verkligen blev i mesta laget eftersom volymen ökar när temperaturen stiger. Eftersom jag inte hade tid att vakta mäskningen så fegade jag och tappade ut två liter för att det inte skulle rinna över. Jag har kört med 70l förut men jag tror 68l är en mer lämplig mängd för att slippa kladd. Behöver man mer volym kan man ju alltid laka lite efteråt.
Nytt för dagen
När vi ofrivilligt behövde byta värmelösning i huset i början av sommaren, från pellets till bergvärme, blev en liten pump över. Det är en tysk kvalitétspump men den inte gjord för kokande vätska som t.ex. en Chugger är men jag tänker mig att den skulle kunna gå att använda till en CIP-lösning (Clean -in-place) där jag kan recirkulera PBW. Jag ska labba lite mer med den under hösten så jag får återkomma med mina tester och erfarenheter. Hittar jag fler användningsområden kanske den byts ut mot en Chugger eller liknande pump i framtiden…
Dags för lyft av maltröret.
BIABpåsen jag kokade humlen i.
Jag sydde påsen för att passa den Patina 50l jag hade tidigare men döm om min förvåning när den även gick att trä över Braumeistern. Den ger dock samma effekt som skum gör så jag fick passa lite på den för överkok när all humle åkte i. 
Hopstand i 40 min innan jag kylde till 18c.
Kylningen gav väldigt fin vört med riktigt fin genomskinlighet.
55 liter vört påväg till jäshinken.
Defoamer 105
Före Defoamer
Efter 10 droppar. Lite av skummet skönk men lite mer bildades efter några minuter.
20 droppar till och en hel del skum försvann.
Såhär såg det slutliga initiala koket ut vid 100c i grytan.
Som markering att sommaren börjar lida mot sitt slut kommer varje år sommarölsträffen som SHBF och Humlegårdens Ekolager arrangerar i Ekskogens Bygdegård norr om Vallentuna. För mig är det tredje året jag besöker träffen men första året jag själv är med och tävlar. Resan dit brukar ske med tåg vilket gör det lite krångligt att ta med stora fat men till årets upplaga har jag ett 9l-fat även om vi åkte med bil denna gång. Öl hade jag knappt något att bjuda på. Det är fortfarande helt tomt i kegeratorn även om jag har en hel del öl på gång. För att hinna få klart öl till sommarölsträffen jäste jag med alejäst i stället för lager som planerat och jag fick skippa lagringstid mer än kallkrashen. Även kolsyrningen blev jäktad då jag akut åkte på jobbresa de sista dagarna och alltså lämnade min öl på 0c och 3 bar! Dessa påskyndningar till trots blev mitt öl väldigt bra både till smak, doft och utseende även om en veckas lagring till skulle höjt den några poäng till. Ölet jag talar om är 
Arbetet med boken har gått in i sista fasen och jag håller på med fotografering, textkorrigering och justeringar av recepten. Just recept är konstigt nog både lätt och svårt på samma gång. Dels ska recepten såklart vara bra och med en bra spridning över stilar men även anpassade till medelbryggarens bryggmetod och smaklökar. Vilka recept jag ska ha med är spikat redan men vissa småjusteringar håller jag på och experimenterar med vilket gör att jag varken kommer kunna publicera receptet från dagens bryggning eller resonera kring bakgrunden för receptet. Men bryggningen som sådan är inget som är vigt till boken så den tänkte jag dela med mig av.
Maltkrossning
Inmäskad och påfylld med vatten för enkelhetens skull. Detta är precis före startknappen trycktes på.
Min pH-mätare som fortfarande levererar stabila mätvärden med snabbt resultat.
Tvättmaskinspallen med hjul på fungerar fortfarande toppen även om jag är lite mer förtjust i min bryggarbänk med mer plats på. Men ska jag fylla RO-vatten rakt ner i bryggverket måste jag ha det på hjul och det vill jag inte ha på bryggarbänken. Utrymmesmässigt och städningsmässigt är det dock betydligt smidigare med lilla pallen.
Lakvattenvärmning med min Kjell&Co-platta och Patina 36l-kastrull.
Lite testande av pump och slangar. Vattnet åker ut från jäshinkens tappkran, genom pumpen och upp i trädgårdsslangen där jag tryckt in en vörtspridare i för att sprida rengöringsmedlet.
Vörtspridaren är egentligen till för att syresätta vört men fungerar även bra till denna typ av rengöring eller för att flödeslaka med. För att den ska sitta kvar i en trädgårdsslang utan slangklämma tog jag en liten annan slangstump emellan som ni ser.
Förkultur på min gamla och fula magnetomrörare. Jag har kvar den gamla eftersom fläkten är lite kraftigare och ger ett bättre flöde än min 
Redo för att lyfta maltröret.
Kristallklar vört utan några som helst större eller mindre partiklar i. Precis som jag vill ha det.
Synd att kalla detta för flödeslakning men satslakning är det ju inte heller eftersom jag inte rör om i maltbädden. Flödessköljning kanske?
Nära, nära!
Humlegårdens humlepåsar är inte vakuumförpackade längre utan fyllda med någon gas (som jag inte minns vilken just nu). Lite smidigare att få ut humlen ur men annars ingen märkbar skillnad. 
Överbliven vört efter lakningen. Perfekt att frysa in till förkulturer.
Här ser man det mindre raka röret som skarvar ventilationsröret före böjen. Böjen behöver jag nog inte heller längre när jag tänker efter…
Alejäst-slurry. Halva åkte i till 20l vilket säkerligen var lite i överkant mycket.
Kylning på gång. Fortfarande ganska varmt kranvatten så det tog längre tid än önskat mot slutet.
Med stor mängd humle blir temperaturproben isolerad i botten på bryggverket. Därför visar denna 55c..
…när mitten av vörten är knappa 10 grader svalare.
Grumlig humlejuice.
Genomskinlig humlejuice. En snabb kylning ger verkligen bra druvutfällning!
Jag har justerat min uttömningskran (draining valve) i botten så det är en böj på den istället. Jag tyckte att slangen hamnade fel hela tiden innan så denna lösning blev lite smidigare. Jag använder denna kran för att diska smidigare genom att dra en slang direkt till avloppet och rengöra Braumeistern på plats.
Hydrometern med tejp på för 
Vörtprov för färgreferens och smakprov.
40l till den stora och 20 till den lilla hinken.
Tappningen via saftsilen. För att få plats var jag tvungen att lyfta upp Braumeistern på diskbänken.
Vilken humlesörja! Den vill man inte ha i avloppet direkt. Några hundra gram pellets går bra men såna här mängder är att be om problem.
CIP av bryggverk.
När jag 
Detta är själva kranen utan några tillbehör.
Till vänster, 630 PC i krom med det lilla sträcket eller böjen en halv centimeter under P:et. Syns kanske en aning tydligare på nästa bild:
Så här ser kranen ut i genomskärning med kulan som sluter tätt i framkant. Bilden är lånad från tillverkaren.
Den mest avancerade modellen 690SS med flödesreglering har lite mer delar till höger på kranen och med creamerpiggen som alternativ (5B). Här syns även hur kranen monteras mot ett bakstycke där man får köpa olika beroende på användningsområde. Jag köpte såklart ett 
Monteringen inne i tapptornet. Kanske inte den tydligaste bilden men på metallröret i bakände sitter vanlig ölslang med en oetikerklämma. Efter någon centimeter har jag en John Guest-övergång till sytråd som sedan går 1,5m till en likadan JG-koppling så ölslangen får fortsätta till kulkopplingen på fatet. Sytråden begränsar som sagt flödet men gör också att väldigt lite öl står i tapptornet mellan användningarna och jag har därför varken behov av isolering av tornet eller någon kylning. Hålet ner till kegeratorn är preciiiis så jag får ner två sytrådar och jag får ingen kondens på tapptornet ens på varma sommardagar.
Till mina nya kranar köpte jag även 
Forwardsealkulan inne i kranen. Lite svår att se tyvärr.
Bakstycket monterat i tornet. Själva kranen monteras med endast en mutter man kan dra åt för hand men för säkerhets skull kan det vara bra med en speciell 
En perfekt skumkrona är inga problem med Perlickkranarna. Något vete, havre, carafoam eller carapils behövs inte heller för att få fint och stabilt skum. Och nej en gång för alla, en proteinrast på 20 minuter runt 50-55c kommer inte förstöra skummet totalt heller. Har man problem med att få bra skum så är det andra åtgärder jag tycker man ska ta till innan man har vete i ölet bara för skumkronans skull. Men nu handlar inlägget om tappkranar… 
Vill man spexa lite finns det en 
Sista gulddroppen ner i glaset. Skål!
I samband med att vi väntade barn nummer två bytte jag bryggutrustning från mäsktunna och kastrull till Braumeister för att kunna ha bryggningen med automatiserad och lägga ner mindre tid per bryggdag. Lite som att gå från att baka surdeg till bakmaskin men det har varit nödvändigt för att kunna brygga överhuvudtaget. Men nu har äntligen dagen kommit, VAB-bryggning. Självklart har jag inte sett fram emot att något av mina barn ska bli sjuka med förskolan är verkligen skoningslös med bakteriefloran (för lite StarSan antar jag). Allt eftersom barnen blir äldre blir dock själva vabbandet lite mindre ansträngande (beroende på sjukdom såklart, bara lätt feber och hosta denna gång) och det går att smyga ifrån en kvart här och där. Denna bryggningen blev att betrakta som en hands-off-bryggning med så minimal nedlagt arbetstid med så många tidsbesparande knep som möjligt. De moment som brukar ta mest tid i anspråk är malning/inmäskning, utmäskning men kanske främst diskningen och städningen.
Närbild på övervakningssetup:en om någon vill se hur jag satt upp den. Ett litet stativ hade såklart också fungerat lika bra men på detta sätt slapp jag ha något att snubbla över på golvet.
Jag håller på att testa och utvärdera ett par isolerade brygghandskar. En recension kommer inom kort!
Volymen efter mäskprogrammets slut. Jag fick tappa av 1 liter halvvägs igenom så det inte skulle rinna över. Det är så vansinnigt kladdigt med vört så jag slipper gärna onödigt slabbande.
Maltröret i diskhinken för sista avdroppandet så det slipper skvalpa 2l vört i soptunnan. 
Uppvärmning till kok med doppvärmaren på fullt ös. Jag kör den på 13A fortfarande men jag ska snart dra in 16A bara för att jag kan. Någon propp har inte gått sedan jag bytte till 13A men jag kör å andra sidan inte doppvärmaren så lång stund. 
Jag testade att köra utan raka rördelen och utan böjen men då blev det böjliga ventilationsröret lite för kort så tillbaka till grundsetupen.
Mängden vört från sista avdroppningen från maltröret. En stunds kok, kylning och sedan ner i en stor damejeanne som jag börjat fylla till en solera för suröl. En stadig slurry med brett, amalgation och annat mums åkte i och nu får den stå i några år med påfyllning och avtappning vid behov. 
Tappning till jäshink. Kameran borde jag tagit bort helt före diskningen så den slipper bli blöt. Får bli nästa gång.
Färg och OG…
Den årliga Oktoberfesten gick av stapeln i lördags och håller på till den 3e oktober men inte har jag bryggt någon öl i stilen ”Oktoberfest” (Festbier eller Märzen beroende på hur traditionell man är) till högtiden och inte blev det inte en en sådan bryggning denna gång heller. Ursprungliga Oktoberfestölen ska egentligen vara en Märzen men den är inte lika kommersiellt gångbar så numera är den helt ersatt i München av den i övrigt ganska okända ölstilen Festbier. En Festbier är egentligen bara en Helles/Bavarian Helles med mer alkohol och motsvarande högre beska och även om det hade varit kul att brygga en Festbier så har jag betydligt större glädje av 40 liter vanlig Helles på 5.0% än 40 liter 6,1%. Så det fick istället bli en OktoberHelles som troligtvis inte hinner bli färdig förens tidigast då Oktoberfest börja lida mot sitt slut. Så kan det gå med dålig planering…
Den krossade malten med hela och fina skal. Krossen lirade perfekt denna bryggning och jag tror jag har ”kört in” den nu.
Vattenfyllning bakvägen.
Nyindraget avloppsrör för att få bättre fart på disken än tidigare, gjorde stor skillnad faktiskt. Tidigare hade jag en lång trädgårdsslang från bryggverket till avloppet men flödet blev för långsamt och humle satte igen slangen ofta. Med endast en kort slangstump och sedan avloppsrör på 40mm fullkomligt flyger diskvattnet ut.
Maltrör och vattenfyllning.
Trådlös övervakning igen. Eller ja, tråd till strömmen till kameran men trådlöst via nätet och sen till min mobil.
Maxat bryggverk, mer än så här blir det klet.
Såg någon som satt termometer på ekolven och tyckte det var en bra idé. Det sitter dock inget bra i längden och termometern går sönder av att tas bort så ni vet.
Förberedelse för samling av kylvatten till min stora jästank som mellanlagring. Jag ville se om min pump kunde flytta vatten från tanken till bryggverket för diskningen men pumpen ville inte alls idag. Jag tror det var de nya slangarna jag kopplade på som inte lirade men jag har inte hunnit labba mer sedan bryggtillfället. 
Redo för att börja kyla.
Här kommer det kokheta vattnet från kylspiralen via en vanlig trädgårdsslang ner i min jästank vilket inte är att rekommendera. Jag har redan köpt mer armerad tryckluftsslang av livsmedelsklass för detta ändamål för att minska olycksrisken. Nya slangen klarar 9 bar där en trädgårdsslang ger upp vid ca 3 bar eller ännu snabbare med hett vatten.
Man kan tro att det var splitbatch på gång eftersom jag fyllde två 30l-jäshinkar men det var bara för min stora 60l-jäshink var upptagen med veteöl. Eller?
Så här mycket vört fanns kvar i bryggverket ihop med humlerester och druv när jag fyllt mina två jäshinkar till önskad volym. Jag tappade av den resterande rena vörten till mitt soleraprojekt och resterande fick stå i en smalare plåthink och sedimentera för att lätt kunna få ut vört. Jag hade kunnat sila rubbet genom en saftsil men det var jag varken sugen på eller hade tid till. Kan man låta tiden jobba för en så är det ofta en bra sak!
Nu är det tävlingsdags på Lindh Craft Beer igen och denna gång ligger det entrébiljetter till Stockholm Beer & Whisky Festival i potten! Allt du behöver göra för att vinna är att gissa hur många liter veteöl jag bryggt fram tills idag (170926) och maila ditt svar till 
Första frosten är här och jobbresorna har dragit igång igen. Två gånger till Tyskland på mindre än en månad är ovanligt men absolut trevligt. Framförallt första resan som gick till München men tyvärr missade jag Oktoberfesten med bara 5 dagar. Dock blev det omstuvning i jobbschemat så jag fick lite tid över att utforska det jag inte hann i 
Jag har bytt slang till mitt ”draining valve” (utlopp i botten av bryggverket för smidigare diskning) till en armerad. Jag märkte att den gamla trädgårdsslangen jag hade gärna vred sig lite när den blev varm så när jag fick en bit slang över passade jag på att byta. Lite tight att få på gardenakopplingen men med lite vilja så. Slangen är tryckluftsslang från Biltema, som enligt Biltema, är godkänd för dricksvatten. Samma slang använder jag till vattendragningen i taket till min diskbänk. Inte lika bra som kopparrör men till 1/10-del av priset och en installationstid på tio minuter.
Kopplade upp min wifi-kamera men tittade aldrig på appen under bryggningen…
Lite högt pH så en skvätt lactol till krävdes. Dock är det svårt att få mjölksyran att blanda sig homogent i mäsken med enbart RIMS så egentligen borde jag tagit bort filtren och rört om men det går inte när man mäskar med så mycket vatten som jag gör (70 l).
Mäskningen slut och lakvattenvärmningen är på gång.
Taljan från Biltema fungerar fortfarande super. Rekommenderas för trötta ryggar!
Med en extra hink i arsenalen kan jag äntligen använda diskhinken som diskhink och inget annat. Trots att jag tycker det droppat färdigt ovanför Braumeistern får jag ihop 2-3 liter extra vört på en timme på det här sättet. 
Här har jag samlat hett kylvatten som jag senare diskar bryggverket med. 
Basmalt är bra att ha. Jag brukar köpa malt till 3-4 bryggningar i stöten men nu blev det kanske lite i överkant.
Överbliven vört från några olika delar av processen. Eftersom allt inte varit med i koket så måste jag koka den här vörten lite extra innan jag kan använda den till förkulturer. De små flaskorna är smidiga då de tinar mycket snabbare och ibland vill jag stegodla förkulturer och då är 0,5 l en bra startvolym. Jag pressar ut sista luften ut flaskorna så de inte spricker i frysen senare.
Massiv skumbildning från min ballongvisp men den redan tillsatta förkulturen hjälpte till att fluffa upp skummet. Den lilla hinken får även all humle denna gång, så därför fick en kokad BIABpåse fungera saftsil. Humlematerian motsvarade 4-5 saftsilar så för min batchsize är detta lämpligare.
Skummet fortsatte att bildas även när locket var på. Fick vänta en halvtimme med att sätta fast propp och vattenlås. 
OG och färgreferens.
Mina händer är ganska känsliga mot värme och jag tycker dessutom om att skydda de mot PBW och till viss del StarSan/SaniClean eftersom de blir så vansinnigt torra. Därför har jag ofta någon form av handskar på mig när jag brygger och om jag ska diska mycket. För mig är det viktigt att handskarna ska stå emot värme, vätska (även upp på armarna) och kemikalier men även vara tillräckligt smidiga att arbeta med för att inte kännas osäkra när man hanterar tunga eller ömtåliga föremål som t.ex. en e-kolv.
Från vänster; Engångshandske vinyl, ”vanlig diskhandske”, Blichmann, Silikonhandske/Grytlapp, Ansell – Scorpio och slutligen Best (Showa)
Ansells Scorpio (09-928)
Best (Showa 6797R-10)
Jag har köpt lite ny utrustning i form av en 60-liters kastrull och en induktionsplatta av storköksvariant på 3000w. Det innebär att jag nu har kastruller/bryggverk i storlekarna 25 l, 30 l, 36 l, 60 l, 84 l och 95 l. Jag har ingen bra förklaring till vad jag ska med allt det här till utan jag tror det handlar om att jag inte kan låta bli när jag ser rostfritt stål, det liksom brinner i skallen på mig och jag får frispel. En kraftfullare induktionsplatta än min hederliga gamla Kjell&Co kändes mer som en rimlig uppgradering och med allt detta sammantaget fick jag lite feeling att provköra grejerna. Först skulle jag bara provkoka lite vatten i 60l-kastrullen (BK60 hädanefter) för att se kokintensiteten med nya pattan men när jag väl värmt upp vatten slogs jag av tanken att jag kan labba lite med min hetvattenpump och en recirkulerande BIAB-setup. Plötsligt var bryggningen i full gång och med tanke på förberedelserna är det kanske inte så konstigt att allt inte gick helt smärtfritt…
Inbyggd termometer med celsius-skala men jag har även en Fahrenheit-termometer som passar. 
Nya 3kw-plattan. Fullt ös!
Hetvattenpumpen som fungerade till 90 %. Jag har satt fast den med en kamerablixt-arm kallad Magic Arm (Manfrotto) för att kunna vrida omkring med den under bryggningen. Jag har nämligen för lite silikonslang på lager just nu.
Spana in passformen på Braumeister50-huvan till nya kastrullen. Nästan så man får en tår i ögat. Kastrullen har även siktglas för nivåkontroll men utan gradering. Är inte så förtjust i siktglas så jag kommer nog sätta något annat på den porten. På bilden flyttar jag vatten från BK60 till Patina36. 
Greisingertermometern glider ner bakom locket för kontollmätning eftersom den fast monsterade termometern inte var kalibrerad ännu.
Till pumpen har jag QD (qucik disconnect) koppling som är som en metallvariant av Gardernakopplingen. De är tyvärr inte lika hygieniska som Triclamp eller Camlock så även om de är snygga och smidiga så finns det bättre.
Nu kommer en skrytbild. Det här är den bästa maltkrossningen jag någonsin gjort men även sett! Skalen är tamigtusan så hela att det ser okrossat ut på bilden men kärnorna är delade i 3-5 bitar. Jag har börjat lära mig Monster Mill MM3 nu 
Malten i BIABpåse och vatten på ingång.
Vatten på plats och dags för omrörning.
Här är pumpen monterad för recirkulering och ihop med plattan är detta någon sorts ”E-BIAB” eller nått. Med en STC1000+ är detta ett litet minibryggverk om bara induktionsplattan skulle vara manuell.
pH mitt i prick.
Vörten är tillbakaflyttad till BK60 för kok och termometern är bytt till Fahrenheit för test.
Vantilationsröret påkopplat och absolut noll fukt i bryggeriet även med denna setup. Sweet!
En liten bittergiva med Hallertauer.
Fahrenheit följer ju ingen logik alls men jag tänkte att det vore bra att lära sig några värden till när man läser recept från amerika.
Koket och den låga nivån…
…som inte riktigt smeker hela spiralen om man säger så.
Kristallklar vört påväg mot jäshinken.
Två paket 34/70, rätt i bara. Orkade inte hålla på med rehydrering den här gången, det blir nog öl av det ändå. 
Vörtprovet i väntan på OG-mätning. Hamnade på 1.045 vilket var lite lägre än jag hoppats på men setupen var ju inte direkt intrimmad. 
LauterHelix är en spiral av stål som fungerar som ett alternativ till 
Maltbädden när jag tömt på all vätska.
Efter att ha vänt kastrullen uppochned över min komposthink.
Avmontering efter användning och sedan spola under kranen lite snabbt. Hade nog inte behövt ta bort den utan bara spolat med kranen rätt ner i kastrullen men den skulle ändå plockas bort efter denna testbryggning.
Lite olika kopplingar och sätt att montera. Observera att allt detta inte ingår i paketet utan endast helixen med t-röret, packning, bricka och 3/4-1/2-reducering.