Gyllengul i den mörkare delen av den definitionen, kristallklar med högt fint fluffig vitt skum som lämnar massiva rester (lacing) på glaskanterna. Ingen tillstymmelse till dis trots torrhumling. Vacker.
Den lagerjästa (till vänster i bilderna) doftar färska och friska citrusfrukter åt citronskal/limeskalhållet. Varken apelsin eller grape återfinns. Väldigt fräsch doft som inte är syrlig eller sur, bara färsk. Alen har samma doftinslag med de överskuggas delvis av en lätt smörighet och frukten upplevs som lite övermogen och jolmig, inte alls med den fräschör som lagern har.
Lagern smakar citrus ihop med en rejält krispig maltighet i botten. Den välavvägda beskan avtar samtidigt som lite mango och papaya tar över i eftersmaken. Hos alen så är även här diacetylen till viss del besvärande i smakbilden, speciellt eftersom jag är så känslig för diacetyl. Men det innebär även en knäckighet eller kanske kola som påminner om Werthers original. Diacetyl hämmar upplevelsen av aromhumle så citrusen är inte alls lika påtaglig här. Beskan upplevs även här välbalanserad. Bägge ölen är välutjästa (1.008) men den låga restsötman jag tycker denna ölstil ska ha.
Omdöme
Den här ölen är den bästa versionen av denna öl jag gjort utan tvekan. Äntligen sitter beskan i lagom mängd utan att humlesmaken och fruktigheten fått stå tillbaka. Extremt rena smaker och vacker citrusolja, jag vet faktiskt inte i skrivande stund hur jag ska förbättra den här mer. Jag har inte druckit någon lika bra öl i denna kategori varken kommersiell eller hembryggd (inkl American Dream och Yellow Cab Lager). Jag säger inte att jag är bättre bryggare (ölreceptmakare kanske är bättre epitet) än Mikkeller här utan att JAG upplever min öl som godare enligt mina preferenser. Det behöver såklart inte gälla för varken ölnördar, andra bryggare eller öldomare, utan detta är precis vad som faller mig i smaken. Äntligen satt den!
Färgen är 3-4 EBC för mörk vilket jag visste om när jag bryggde den men jag ville göra slut på min pale ale-säck, det kommer ändras till nästa bryggning. Kolsyrehalten har jag slutat kommentera eftersom jag styr den helt på fat-nivå och den är sällan konstant genom hela fatet. Däremot är kolsyran riktigt bra hela tiden nu när jag trimmat in slanglängder i fatkylen. Därför blir det ointressant att bedöma kolyran men jag lägger mina öl mitt emellan ale och lagernivå då jag tycker det bär smaken och känns uppfriskande.
Det är väldigt lätt att utse vinnaren av de två jäststammarna i lagern men även lika lätt att förklara varför den promenerar hem. Lagern jäste kontrollerat i jäskylen och alen stod i 18c-garderoben inne i huset. En snabbjäsare som wlp090 utvecklar en hel del värme och detta vet jag ju om sen tidigare att det utvecklar en dålig smakbild från jäsningen. Därför får jag baserat på tidigare erfarenheter göra en jämförelse på dessa jäststammar och hur de fungerar. WLP090 har jag valt för dess rena jäsning och flockulerande egenskaper samt att den jäser ut mycket (hur var det nu med Lindh och känslan för söta öl?). Det intressanta här är att 34/70 blev lika blank, jäste färdigt inom rimlig tid, gav samma FG och slutligen en extremt ren smak. Jag konstaterar att den öl jag varit på jakt efter i mina ”Lindhs Pale Ale” inte alls är en Pale Ale utan en Modern Ljus Lager, jag har varit snett ute med stilen hela tiden… Jag kommer fortsätta använda min husjäst WLP090 som är en grym allroundjäst men den får jobba med andra öl än just denna, min välhumlade rena husöl.
